Sorg

Sorg är en del av livet och en naturlig reaktion när man mist någon betydelsefull person. Att prata om det som hänt och hur man mår är för många en del av den läkande sorgeprocessen. Diakon och präst finns för enskilda samtal och det finns också sorgegrupper där man kan dela sin sorg med andra. Ofta är den första reaktionen chock, ångest och en känsla av overklighet. Det är vanligt att pendla mellan verklighet och overklighetskänslor, detta är ett sätt att försvara sig och ta in verkligheten i omgångar, det är kroppens försök att psykologiskt skydda sig och succesivt vänja sig vid det som inträffat.
Efterhand släpper chocken och då kommer reaktionsfasen, det är lätt att gråta, känna ilska, nedstämdhet och förtvivlan, saknad, längtan, ensamhet och skuldkänslor, det är också vanligt med sömnsvårigheter. Nästa steg är bearbetningsfasen där man går igenom händelseförloppet vid dödsfallet, bearbetar minnen, det sker ett succesivt lösgörande av personen, depression är vanligt i denna fasen.
Nyorienteringsfasen är när man klarar att se framåt och bygger upp en framtid med de nya förutsättningarna i livet. läs mer om sorg och bearbetning på http://www.sorg.se/fakta-om-sorg/

 

 

Din sorg är större
än att ord kan trösta den.
Därför sätter jag mig här,
alldeles tyst vid fönstret.

Jag vet att du både vill och inte vill
vara ensam just nu.

Det är därför jag inte rör dig,
inte håller om dig,
utan bara finns här just nu,
till dess du själv ger mig ett tecken.

Ord av Biskop Caroline Krook