“Jag är Stina”

Stina Geijer kan fortfarande längta tillbaka till dem ibland. Mörka och stillsamma kvällar i ett litet kapell i barndomens hemstad Eksjö. Ensam vid kyrkorgeln, rummet fyllt av musik. ”Kyrkan för mig handlar mycket om det musikaliska, om en fin barnverksamhet och en rik musikskatt”.

– Jag sjöng i kör från att jag var liten och upp i åldrarna. Min körledare var kantor i Eksjö och en dag frågade han mig om jag inte vile spela orgel. Jag hade spelat mycket piano och tyckte att det lät spännande. Jag tog lektioner genom hela gymnasiet och lade en stor del av kvällarna på att sitta själv i ett kyrkogårdskapell ensam. Jag aldrig varit mörkrädd, jag tycker att det är skönt att vara mig själv.

Orgellektionerna tog henne vidare till en musikutbildning på Oskarshamns folkhögskola som drivs av Svenska Kyrkan, år som hon beskriver som ”fantastiskt bra och utvecklande”.
– Jag hade huvudämnen orgel, piano och sång. Det var roligt att bara få ägna sig åt sitt intresse under ett år men jag tänkte aldrig att jag skulle satsa på det på heltid. Jag såg det som ett sabbatsår innan jag började studera på universitet.

Vid sidan av musiken har hon alltid varit intresserad av språk och samhälle och när det var dags att läsa vidare blev det statsvetenskap i på Högskolan i Jönköping och en utlandstermin i Berlin. Parallellt med sina studier jobbade hon sex säsonger som reseledare på ett bussreseföretag.
– Jag har varit 30 gånger i Italien och ett otal gånger i Berlin, ler hon. – Det var oerhört roligt men samtidigt kände jag att jag ville jobba med yngre människor, med ungdomar. Så en dag svängde jag om och började plugga till lärare.

Det första lärarjobbet fick hon på Tenhults naturbruksgymnasium och därefter har hon bland varit anställd på Plusgymnasiet och på Ung Företagsamhet. Sedan tidig vår kombinerar hon de bästa av världar när hon undervisar i just entreprenörskap på gymnasienivå.
– Jag verkligen älskar att vara lärare, det är jätteroligt att få se unga människor att växa, de utvecklas enormt under åren innan de blir vuxna och ska forma sina egna liv. Det är också fantastiskt att få vara med när de startar egna företag och utvecklar sina egna idéer, att få lära dem att tro på sin egen förmåga och sin egen kreativitet, en del blommar ut och visar sina bästa sidor i det sammanhanget.

Vi promenerar vidare mot en av Stinas absoluta favoritplatser: Jönköpings Stadsbibliotek. Hon leder varsamt sin cykel längst kullerstensgatorna, hjälmen (självklart!) vajar på styret tillsammans med en tygkasse med böcker i (inför kvällens bokcirkel). På vägen möter vi flera av hennes elever, hon hälsar med ett stort och hjärtligt leende.
– Jag älskar att bygga relationer med människor. Och jag brukar tänka att det är viktigt att förmedla det till mina elever. Om de är trötta hjälper jag dem bäst genom att vara på gott humör när jag kommer till mina lektioner och möter dem, säger hon.
– Jag känner att jag drivs av att förverkliga andra, av att bidra till en positiv utveckling, för mig själv, för andra, för eleverna och samhället.

“Jag är en riktig
skogsmulle”

En annan stark drivkraft för Stina är att röra på sig. Cykeln beskriver hon som ”en förlängning av kroppen”.
– Jag cyklar året runt, jag har dubbdäck på vintern. Det blir ungefär 12 mil i veckan och sen joggar jag och går på Friskis och jag älskar jag att åka skidor. Jag sprang tjejmilen i Berlin i våras, det var roligt, det vill jag gärna göra igen. Men jag springer bara lopp för att det är socialt och kul. Jag är inte så snabb och jag springer inte för att vinna, inte över någon annan än mig själv. Och sedan är jag en riktig skogsmulle, mina bästa kläder är regnställ och Goretex.

Skogen är den plats som har ersatt de där stillsamma och ensamma stunderna framför orgeln i ungdomen.
– Hade jag bott kvar i Eksjö hade jag säkert suttit där i kapellet om kvällarna. Jag har fortfarande ett stort behov av att vara för mig själv, jag har en liten enstöring i mig men nu när jag har ett helt annat liv med familj och barn får jag ut det genom att springa i skogen, cykla och läsa en bok istället.

Ibland stannar hon upp under sina skogsvistelser, på en vacker plats, ofta ett berg med utsikt över Vättern. Hon pausar en stund, andas in den friska luften och reflekterar över dagen som varit. Hon jämför det med någon slags bön.
– Om man med be menar att sända en tacksam tanke så gör jag det nästan varje dag, ofta ute i naturen. Jag tänker på allt jag är glad över, säger hon, och ler ännu en gång.



Namn
: Stina Geijer
Ålder: 38 år
Familj: Maken Björn, sonen Axel, 9 år, och bonusbarnen Kajsa, 20 år, och Emelie, 22 år.
Gör: Lärare på Plusgymasiet i Jönköping. Undervisar i språk och entreprenörskap.
Vad är Gud för dig? Gud för mig är inte en fysisk gestalt, jag tror på Gud som en god kraft.
Vad tänker du om någon säger Jesus? Jesus för mig är en historisk person som man kan inspireras av men som jag har ett kluvet förhållande till, jag tror inte på själva treenigheten. Vad driver dig? Att vara närvarande för människor omkring mig. Att vara en bra medmänniska, mamma och lärare.

Min relation till Svenska kyrkan idag: Jag gick på babysång när Axel var liten, det var ett bra sätt att lära känna föräldrar där jag bodde. Numera går jag mest i kyrkan vid bröllop och begravning, lucia och skolavslutningar. Vi är kyrkligt vigda och Axel är döpt i kyrkan.

Här är vi

@svenskakyrkanjkpg