“Jag är Regina”

Regina Fredriksson har varit aktiv inom kyrkan nästan från det att hon föddes. – Den glädje och uppskattning jag fick som barn när vi sjöng för äldre, bär jag med mig hela livet.

Vi träffas utanför församlingsexpeditionen Klockaregården på Öster. Vi har efter en del trixande fått till ett möte inför hennes kommande semester.
– Det är en del som ska fixas och hinnas med innan vi kommer iväg, säger hon.Hennes eventuella semesterstress är dock inget jag märker av.

Vi sätter oss ner med var sin kopp kaffe i lugn och ro. Jag har valt att intervjua henne då jag är nyfiken att få veta mer om Reginas engagemang i kyrkan och hur hon får livspusslet att gå ihop. Hon föddes i Oskarshamn men tiden därifrån minns hon inte så mycket av. Åren där blev få då familjen valde att flytta till Jönköping och Gräshagen. Hennes pappa arbetade som diakon och hade fått jobb i svenska kyrkan. Tron och kyrkan blev tidigt en del av vardagen.
– Jag är väl i stort sett uppvuxen i kyrkan och har varit i olika kyrkliga sammanhang från ganska tidig ålder. Jag följde med pappa från det att jag var liten och minns att jag ibland sjöng för pensionärer och så. Så man kan väl säga att jag mer eller mindre är uppvuxen med Svenska kyrkan.

Listan på vilka aktiviteter hon hunnit med kan göras lång, kyrkans barntimmar, körsång, miniorer, konfirmation, barnledare, konfirmationsassist och kyrkans unga i Sofia prästgård.

Kändes det nån gång som ett måste att vara aktiv?
– Nej det gjorde det aldrig. Som barn tycker man väl inte att allt jämt är så roligt, men det har alltid varit en del av mitt liv. Jag funderar inte så mycket på det.

Uppväxt och aktiv en stor del av din uppväxt, hur är relationen till kyrkan idag?
– Jo men jag sjunger fortfarande i kör, det har jag inte slutat med. Jag har även hjälpt till med söndagsskolan i Gräshagskyrkan. På nåt sätt så blir det lite att man är kvar där eftersom jag är uppväxt där. Minsta dottern går på Kyrktuppen på Dalvik (Svenska kyrkans förskola red. anm.) och den äldsta konfirmerade sig nu i våras i Gräshagskyrkan. Sen har jag även suttit med i kyrkofullmäktige flera år och i distriktsrådet i Gräshagskyrkan.

Det blir ganska mycket. Hur hinner du med allt? Vad är det som driver dig?
– Nu när barnen är ganska små så har jag förstås fått skala av. Det går ju helt enkelt inte att vara med på alla möten. Men jag brinner för barn- och ungdomsarbetet. De är ju vår framtid. Sen blir det ju förstås ett pusslande hemma med hämtning och lämning och en prioritering av vad som ska göras.

Du har själv varit aktiv både som barn och ungdom, idag är du dessutom förälder och lärare. Vad är det i kyrkans barn- och ungdomsverksamhet som du tycker är så bra?
– I kyrkans verksamhet blir det ju mycket som kretsar kring kristendomen förstås. Det finns mycket körverksamhet som jag tror är bra, det finns pyssel och sångstunder, ja många aktiviteter som barn helt enkelt tycker om. Däremot är det svårare att engagera ungdomarna.

Varför tror du att det är så? Vad är det som saknas?
– Jag tror inte egentligen att det är något som saknas utan att det finns så mycket annat runt omkring. Förr fanns det inte så många valmöjligheter. Idag finns så mycket annat som sociala medier, du behöver ju inte gå ut för att prata med vänner till exempel.

Hur är det med dina egna barns engagemang. Jag tänker på de som är i den åldern som är svårare att nå?
– De är inte så engagerade idag. De sjöng i kör när de var små men idag finns inget större intresse. Jag känner att jag inte vill tvinga dom heller utan det får vara lite på deras villkor. Äldsta dottern konfirmerades nu i våras i musikalkonfa, men det var inte helt självklart. Efteråt var hon däremot mycket nöjd.

Fyrtio års erfarenhet och engagemang har det hunnit bli för Regina och det känns som att hon kommer fortsätta vara aktiv i många år till. Minnena är många och det märks att hon verkligen genuint brinner för kyrkans verksamhet. Hon har upplevt det på egen hand men också sett glädjen den ger andra människor.
– Jag minns min konfirmation som en väldigt rolig tid. Ett annat minne är den glädje de äldre visade när jag som barn sjöng för dom vid jul. Det är något jag bär med mig hela livet, avslutar hon.


Namn: Regina Fredriksson
Ålder: 43 år Familj: Maken Robert, barnen Rebecka 14, Alexandra 11 och Linnea 2.
Gör: Lärare på Öxnehagaskolan
När jag säger Jesus vad tänker du på då? Guds son.
När bad du senast? Senast jag var på gudstjänst.
Vad bär dig/du? Vad har du för bilder av Gud? Att han finns överallt.

Här är vi

@svenskakyrkanjkpg