“Jag är Miguel”

Sedan ett år tillbaka är Miguel Gómez präst i Österängskyrkan. Vägen dit har varit en lång resa på flera sätt. Från en annan kontinent, från ett annat liv. Till ett nytt land och nytt yrke.
– På Österängen blandas många kulturer. Här finns människor från många länder. Jag tror att det kan vara lättare för mig att förstå dem, eftersom jag själv har invandrarbakgrund, säger Miguel när vi träffas. Samtidigt inser att hans situation inte kan jämföras med till exempel en somalisk kvinnas. Som latinamerikan som lever ett relativt ”svenskt” liv är han priviligierad.

För två år sedan prästvigdes Miguel i Växjö domkyrka. En stor dag. Och slutet på många års studier. Det tog tretton år av plugg. Först läsa in svenska på SFI, sedan gymnasiet och därefter hela prästutbildningen. Redan i Colombia hade han läst ett par år filosofi – men det fick han inte av formella skäl godkänt som del av sin examen.
– När jag såg de akademiska litteraturlistorna tänkte jag: det här kommer jag aldrig att klara.
– Istället funderade jag på att bli undersköterska. Men en präst Miguel talade med föreslog att han ändå skulle prova. Och på den vägen blev det. Språket var naturligtvis ett problem, till att börja med.
– Jag hade lärt mig engelska på ett halvår i New York och tänkte att svenska är väl inte så mycket krångligare, säger han men tillägger att det var det; mycket krångligare.
– Jag fick kämpa, det krävdes disciplin. En uppgift som tog ett par timmar för klasskompisarna tog en hel dag för mig.

Som om det inte räckte med det nya språket svenska vara Miguel också tvungen att läsa ett av Bibelns språk. Grekiska eller hebreiska. Det blev grekiska:
-Det var helt galet. Jag satt med en engelsk, en spansk, en grekisk och en svensk ordbok framför mig.Som präst vill Miguel Antonio tjäna människor. Låter som en klyscha.

Jag ber honom konkretisera.
– Det handlar om att se Kristus i alla människor. Jag vill vara nära. Hjälpa dem som behöver hjälp. Det är Kristus som bär Miguel. Hans eviga relation till Gud. ”Glädjen i mitt liv” säger han.

“Jag vill vara nära.
Hjälpa dem som behöver hjälp.”

Men Miguels bild av Gud har också förändrats. Innan han landade i den lutherska svenska kyrkan har han varit med i både den katolska och i en konservativ frikyrka (sådana är stora i Latinamerika). Ingenstans kände han sig riktigt hemma. Men, nu, nu har han äntligen kommit hem.
– Nu är Guds nåd det viktigaste, att jag är accepterad som den jag är.


Namn: Miguel Antonio Gómez Espinosa:
Ålder: 55 år
Gör: Jobbar som präst på Österängen. Var pastorsadjunkt i Råslätts kyrka ett år innan han kom dit.
Uppvuxen: I Colombias huvudstad Bogota.
Bor: Radhus i Kättilstorp med make Kenneth.
Intressen: Vävning (han är även utbildad textildesigner), musik (spelar gitarr), matlagning och trädgårdsskötsel. Har också byggt om källaren i huset.
Bad senast: för två dagar sedan. 

Här är vi

@svenskakyrkanjkpg