“Jag är Margaretha”

När Margaretha Elfving skulle pensioneras från jobbet som gymnasierektor på Bäckadals-gymnasiet i Jönköping frågade hon några av invandrarungdomarna vad de skulle vilja att vuxna människor gjorde för dem. Svaret blev att de ville träffa vuxna som ”inte läser svaren på våra frågor ur en bok eller vill ha betalt för att träffa oss”. Hon tog det med sig som sitt uppdrag.  -Jag tror att jag har en tjänande roll och man kan inte bara sluta jobba med människor för man går i pension.

I slutet av 90-talet var hon en pionjär i Jönköping, som startade och samarbetade med United Sisters och Brobyggarna, två gränsöverskridande och omskrivna organisationer på Fryshuset i Stockholm. Efter att ha lagt mycket tid, kraft och engagemang där riktade hon blicken mot våra äldre. Och senare i samband med flyktingströmmen för ett par år sedan började hon hjälpa till som volontär i svenska kyrkans språkcaféer på ett boende.

-Jag mötte människor som flyttade till eget boende och hade behov av alla möjliga saker, husgeråd, möbler och leksaker. Jag fick grejer av goda vänner och delade ut. Men det blev snart tydligt att många hade andra behov. Starten är det viktigaste, det är viktigt att hjälpa de nyanlända när de har kommit hit men också att se till att de mår väl när de har varit här ett tag.

Idag hjälper hon familjer som har fått uppehållstillstånd. Barnen bör få plats i en skola på nära håll, och föräldrarna behöver förstå veckobrev från skolan, att fylla i blanketter, att ställa sig bostadskö och att få svar på många frågor om det nya landet.
-Barnen är viktigast men för att hjälpa dem behöver man hjälpa familjerna i sin helhet. Många av barnen kallar mig för sin svenska mormor. Det gäller att vara kreativ, utnyttja sitt nätverk och ett långt livs erfarenheter. Ett nygift par fick fly utan sitt vigselbevis. För dem ordnade vi en vigsel och så hade vi bröllopsmiddag hemma hos mig. Det finns så många härliga minnen.

Solen bryter igenom den molngrå oktoberhimlen, solstrålarna går genom fönsterglaset och speglar sig i Margareta glasögon. Hennes leende är varmt och vänligt, hon utstrålar trygghet och det är inte svårt att förstå att många anförtror sig till henne och ger henne titeln extramormor.
-Alla dessa människor jag möter, de har så olika förutsättningar. En man som går på högskolan ville att vi skulle diskutera Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien så då fick jag läsa om den. Medan andra är analfabeter och vi får prata med enkla ord och bilder. Det är inte lätt men det är väldigt roligt.  Jag brukar säga att jag har fått massor av barnbarn och jag blir så omkramad hela tiden. Jag njuter av livet och ser detta som en krydda i min tillvaro.


Jag är Margaretha Elfving
Bor: Hisingsängen
Gör: Bidrar med ideell kraft under språkcaféerna i Dalvikskyrkan och på Oskarshall, ett kommunalt genomgångsboende.
Om tro: ”Jag har mina rötter och min barndomstro i Svenska Kyrkan men under en lång tid var jag väldigt inaktiv. Men sedan tog man väldigt väl hand om mig när min man gick bort så nu finns hjärtat här och jag är mera aktiv.”

Här är vi

@svenskakyrkanjkpg